Rekommenderas!

Och så inför vinterns och vårens renoveringssäsong så tänkte jag komma med tvenne rekommendationer som väsentligen förgyller och förenklar tillvaron i verkstan. Först ut en pryl som garanterat ger även den buttraste ett brett flin i plytet: Tormekslipen.

Tormek med jiggar och vinkelmätare. Som brynpasta duger Autosol utmärkt. Glöm aldrig bort att ta bort vattenbehållaren från stenen efter användning. Om den får stå, så blir stenen oval.

För att mest ut av denna svenska klassiker så bör man ge den en fast och lätt åtkomlig plats. Om man däremot behöver plocka fram den ur ett skåp, hämta vatten till stenen och sedan torka av den, städa undan på bänken och ställa tillbaka den i skåpet... ja, då är det sannolikt så att man hellre fortsätter att harva med sin slöa hyvel.

Som grabb fick man andäktigt se på när gubbarna stod och trollade med gamla skeva brynstenar, och på ett obegripligt sätt fick sina verktyg sylvassa. Det förnämliga med Tormekslipen är att dess jiggar gör att även en komplett idiot kan få ett stämjärn eller en hyvel vass. Om sedan sagda idiot kan använda det vassa verktyget ifråga återstår att se, men det är inte poängen. Poängen är att man på nolltid kan få verktyget så vasst att arbetet blir en sann fröjd!

Det finns två sorter, en dyr och en mindre dyr. Modellen T7 har metallchassi, större sten och klarar längre kontinuerlig drift. T3 är av plast, allmänt fjuttigare och måste pausa var 30:e minut (vem fan står och nöter mer än en halvtimme?). Skillnaderna är dock försumbara även för en avancerad slipare, och jag är helnöjd ägare av den sistnämnda.

Om priset på en Tormek avskräcker så finns det billigare varianter, t ex Scheppach. Jag vågar dock påstå att man -som oftast när det gäller verktyg- får vad man betalar för.

Min nya kärlek: en Fiac kompressor. Kan driva det mesta.

Nästa rekommendation är av den tristare sorten. En av de tråkigaste, men nyttigaste, maskinerna är helt klart kompressorn. Vanligen köper man (eftersom den är en så förfärligt tråkig grej) billigast tänkbara. Det gjorde i alla fall jag. Men sedan jag fått en industrikvalitetskompressor av en kamrat, så begriper jag mer än väl varför man bör satsa på dyrare grejer.

Den är tyst, har hjul som faktiskt rullar (det gör sällan hjul på kompressorer), laddar upp tanken till 10 bar på nolltid och har ett reglage för trycket som inte kräver en hulk för att manövrera.

I min trädoftande verkstad är trycksluftsverktyg relativt sällsynta. Jag har helt enkelt inte särskilt många muttrar att dra. Däremot så nåtas det en hel del. Och detta arbete är oerhört trist och en mördare för armar och handleder om man kör med handjagare. Med en tryckluftsdriven spruta, däremot, blir jobbet en baggis. I övrigt så är tryckluft oslagbart när det gäller att hålla undan damm och sågspån.

Bäst hittills är Bachos trykluftsspruta. Bra packning och låg vikt. Om man har tänkt lägga ett helt nytt däck eller nåta om, så är det alla gånger värt att lägga trehundra spänn på en sådan. Har man ingen kompressor så får man låna. Mycket tidsbesparande, mycket bättre för armar och leder.