Och visst tusan är det värt besväret. Sjukt snygga ramar av teak står vackert mot betsad mahognyfanér. Hela rasket kommer snart att pryda min Albin 25:as ruff.
Det går eventuellt att fräsa dem ur en massiv bräda. Men det skulle sannolikt inte bli särskilt hållbart, och risken för sprickor är stor.
Efter att ha prövat diverse metoder konstaterar jag att "pusselvarianten" är den bästa. Enkelt uttryckt gör man en fyrkantig ram av minst tre lager lameller. Dessa lameller läggs i hörnen om lott. Ju fler lameller, dess hållbarare. Men jag tippar att tre är alldeles tillräckligt, särskilt eftersom de när de är klara limmas mot ett fast underlag.
När de sedan skall sågas ut så görs detta bäst med en sticksåg invändigt och med bandsåg utvändigt. Slutgiltig form ges invändigt med vertikalslip och utvändigt med tallriksslip. Till fräsningen måste man nästan ha ett fräsbord. Förutan ett dylikt så fastnar man sannolikt i ett evinnerligt byggande av jiggar och stöd av olika slag. Till själva profilen behövs ett avrundningsstål och ett falsstål.
Här syns principen för hörnen. Lamellerna läggs alltså om lott. Hela rasket limmas i ett svep. Detta kan kanske låta svårt, men är lättare än man tror. Det hela blir urstarkt, och tål en hel del misshandel i samband med fräsningen av profilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar