Simson nåtmassa

Härförleden läste jag en intervju med Eilert Forssell som just hade byggt klart sin egen folkbåt. Det hela tog 43 år. Fyrtiotre. ÅR! På frågan varför det tog så lång tid svarade han: det kom lite emellan. Nu kan man ju skratta vänligt åt en så rar historia, men klart är att det faktisk kan komma lite emellan. Som ett exempel kan nämnas att jag inte har haft tid att göra något med lilla Katla sedan tidigt i somras. Det kom lite emellan.

De raka partierna tejpar man snabbt. Kurvorna och ändarna däremot måste skäras noga med rakblad eller brytbladskniv. På bildens vänstra sida syns ett försök att maska kurvor med eltejp, som ju är mer villig att stretchas och därmed följa kurvaturen. Det är inte värt jobbet. Mycket snabbare är att fläska på med vanlig målartejp och sedan gå på med kniven.

Först ut i årets byggsäsong (som just i år innebär stora jobb på inte mindre än tregge båtar) är att nåta Katlas däck. Efter lite övervägande föll valet på Simson och hittills verkar det ha varit ett lyckosamt sådant. Den är lättjobbad och betydligt mindre kladdig än Sika. Dessutom behövs ingen primer.

En helt vanlig fogpistol (eller vad det nu kan heta) räcker bra. Men för stora jobb rekommenderar jag en tryckluftsdriven dito. Det är märkvärdigt jobbigt att hålla konstant press på avtryckaren.

Vid ett studiebesök på Hallberg Rassy så fick vi se hur de "prefabricerade" vissa nåtade teakdetaljer, såsom badbryggor och luckor mm. De byggde dem på arbetsbänk och limmade sedan fast dem på båtarna. Deras metod för nåtning var effektiv, men i mina ögon lite väl kladdig och slösaktig när det kommer till materialåtgång. För HR är arbetstid såklart den dyraste komponenten, men för en hobbysnickare är det nog snarast materialet. De vräkte på nåtmassa, bredde ut eländet med en spackel och slipade det hela så snart det härdat.

Det är bäst att dra väck tejpen så snart som man fått i massan och (som på bilden) jämnat den med spackeln. Om man låter den skinna sig så följer den med tejpen upp. Det var ett misstag som jag gjorde på akterdäcket, och som kommer att straffa sig med en hel del lappande och slipande. På fördäcket drog jag tejpen inom en kvart (se nedan) och det blev kanonfint.

Jag valde att istället maskera noggrant med målartejp, trycka i precis lagom med massa och stryka det jämnt med en japanspackel (vilken är mycket bättre än t ex Uzbekistanspackeln, och då har jag inte ens nämnt den förhatliga Folkrepubliken Kinaspackeln). Tejpningen tar något rent förjävligt lång tid och är inte särskilt upphetsande, men åtgången på nåtmassa blir minimal och man behöver inte straffa däcket med en rejäl slipning.

Nåten står upp en smula vilket ger lite slipmån för att få den jämn och snygg. Slipningen gör den matt, men fernissan gör det hela blankt när den kommer på.