måndag 30 november 2009

En titt i båtbyggarverkstan!

Nu kan jag inte låta bli att gå lite utanför folkbåtsprofilen ett tag, och skriva en smula om min trädoftande vardag i Slup- och barkasskjulet på Stumholmen, Karlskrona.

På båtbyggarlinjen bygger samtliga förstaårselever inledningsvis en flateka. Det kan låta simpelt, men är ett väl genomtänkt pedagogiskt grepp. Byggandet av denna lilla båt innehåller flertalet av de moment som återkommer i mer komplicerad form i tillverkningen av mer avancerade båtar. Man lär sig grunderna i huggning av spunning, basning, inpassning av upplängor osv. När man som undertecknad hållit på med renovering i många år, så inbillar man sig lätt att man kan en hel del om det här med träbåtar. Den inställningen skippar man ganska snart...

Basning och inpassning av essing. Det finns ännu inte ett enda båtbyggeri som beklagat sig över att de har för många tvingar.

Bland de nyttigare sakerna man lär sig är att använda handverktyg istället för maskiner. Gör underverk för händigheten och förståelsen för trä. Där man tidigare utan att blinka hade ställt sig vid fräsen, rikthyveln eller slipskivan tar man nu gladeligen fram stämjärn, kälhyvlar och japansåg. Låt mig bara tillägga att en Tormekslip gör underverk för eggverktygen. En nyvunnen, närapå manisk inställning till skärpa har resulterat i stämjärn och hyvelstål som man kan raka skägget med. Det är en fröjd att se en putshyvel skiva upp ändträet på en ekplanka som vore det en ost!

Tulleklamp i ek och pinne i rostfritt. Av ek är också stäv, köl, knän, sudlist, upplängor, nara och stävkraft. Resten av flatekan är i gran.

Mätmetoder och diverse knep för dessa är kanske det mest värdefulla man får med sig. Som amatör får man så att säga uppfinna hjulet om och om igen, men här får man knepen av de som redan kan. Ofta med en aha-upplevelse, och med ett stilla förbannande av sin egen enfald då man tänker tillbaka på alla bakvända och krångliga metoder man själv fått hitta på. Det finns åtskilligt man inte kan läsa sig till!

Flatekor i olika stadier samt det nyligen färdiga skrovet till en blekingseka väntande på inredning och detaljer.

lördag 28 november 2009

Båtbyggarsegling

Sedan några månader går jag på Båtbyggarlinjen i Slup- och Barkasskjulet i Karlskrona. Tanken är att på ett läsår hinna bygga en 13' flateka och en 14' riggad motorsnipa. Det verkar gå vägen eftersom flatekan förfärdigades i veckan.



Kan inte låta bli att lägga upp en liten film från sensommaren, då vi lärlingar lärde oss att segla de allmogebåtar vi bygger. Blekingsekorna är till formen ganska lika folkbåten, med fylligt men vasst förskepp och akterspegel och bra släpp i aktern. De seglar mycket bra, och vrakekan (jo, den största varianten av blekingseka heter faktiskt så) Klaura loggade goda 7-8 knop på slören. Vad man dock snabbt märker är hur svårt det är att få spririggade allmogebåtar att gå över stag. Man är tvungen att bräcka med focken för att komma runt med någorlunda bibehållen fart även då det blåser bra.

söndag 27 september 2009

Plastbalja över gamla Nordsjön

Efter en tämligen bloggfri, men desto mer seglingsfylld sommar blev det även en tur över Nordsjön med en modern plastskapelse. Sagda plastbåt var en 39' Jeanneau som transportseglades från Burnham, England, till Varberg för yachtdelivery.se.


Marinan i Burnham on Crouch. Så ser det ut vid ebb: flytbryggorna glider ner längs stolparna. Skillnaden (range) är drygt fyra meter.

Efter en synnerligt fin inledning vad vädret angår, så vände vinden tvärt från medvind till NO och höll sig sedan mellan 10 och 14 m/s. Pinkryss och stampig sjö följde. Undertecknad mönstrade på som självutnämnd kock, och att hålla sjösjukan stången när man i grov sjö vistas i byssan är en skön konst, minst sagt. Men det gick!


Såhär ser rullarna ut på nära håll. Tur man bor i hederliga gamla Sverige och slipper detta eviga tidvatten!

Som inbiten träbåtsentusiast så blir det en ganska lyxig upplevelse att segla en modern 39-fotare. Men jag var inte nämnvärt imponerad av just denna båt. Omdömet blir som följer: den är nog riktigt bekväm för bryggsegling eller inomskärs, men för havssegling är den inte bra. Den platta botten och det fylliga förskeppet får den att stampa hårt i motsjö, något som gör det nästintill omöjligt att sova ordentligt och det blir svårt att röra sig obehindrat i båten. Det som förvånade mig mest var avsaknaden av grabbräcken i ruffen. Det var ren tur att vi seglade för babords halsar, och att köket är beläget på styrbordssidan. Hade det lutat åt babord istället så hade det varit nästintill omöjligt att laga mat, då man inte kunde hålla i sig i något vid spisen.

Nattsegling, vakten 2-4. Mitt ute på Nordsjön är det glest mellan fartygen, men när man närmar sig de Nordfrisiska öarna blir trafiken tät och kusten är full med fyrar.

Er käre folkbåtsbloggare blev emellertid tvungen att mönstra av i Korsö, Danmark, då motvinden gjorde mig försenad till en mycket viktig middag hos svärmor.

Kocken mönstrar av och går iland i Danmark. Enligt uppgift svalt dock besättningen inte ihjäl under den vidare seglatsen.



Vi har gungat uppå havet - en liten film om motsjö. Pinkryss och stampig motsjö är inte riktigt vad dagens fylliga bogar och platta bottnar är byggda för. Ett ständigt brakande som verkligen inte förbättrar sömnen...

fredag 12 juni 2009

Uppföljare på förra årets filmsuccé "Premiärtur"

Eller nja... ytterligare en aningen skakig pocketkamerafilm. Föreställande årets första tur, som liksom föregående år innebär sträckan från Ernemar (där jag sjösätter) till Figeholm (där jag har båtplats). Förutom stiliga seglingsklipp innehåller filmen diverse babbel om tvåtaktare, en utläggning över den nya bommens förträfflighet, bilder på min nya skeppshund ätandes ett ex av "Landsort-Skanör" samt skön musik av Per Texas Johansson.


I vanlig ordning filmat med en Samsung Digimax L60. Som alltså inte är en filmkamera, utan en vanlig sketen fickkamera. Därav den, tja... som vanligt intressanta bildkvaliteten.

tisdag 2 juni 2009

Premiärturen 2009

Så var den genomförd, årets första segeltur. Och liksom förra året single handed. Eller nja, två händer och fyra tassar. Dock reagerade tassarnas ägarinna på sjölivet sålunda: hon somnade. Vaknade endast ett ögonblick när jag slog av motorn och satte segel. Sov sedan de tre timmar som resan varade och vaknade femtio meter före tilläggningen i Figeholm och pissade på babords kistbänk.


Den motvilligt poserande sjöhunden Maja med korgen och sömnen som enda mål.

onsdag 20 maj 2009

Den nalkas ljuva sommar

Som den inbitna båtfanatiker man är så finns det knappt något mer frustrerande i denna här världen än att ha båten sjösatt trettiofem mil härifrån, och inte ha tid att åka dit. Sjöturerna hittills i år inskränker sig till: färden från mastkranen till gästbryggan i Ernemar, och ett tretimmars praktikpass med mina skepparelever i ett blåsigt Öresund.

Fridfullt guppande folkbåt i Ernemar, Oskarshamn. Utom räckhåll för er käre bloggare. Alas! Alas!

Låt mig säga att jag knappt förmår hejda mig från att överge mitt arbete och bara kasta loss. Dessbättre så är vårens uppsättning (jag är i skojeribranschen, kolla länken till höger "Sjutton Kyssar") färdig den 25 maj och jag kan äntligen slita mig ur mina urbana fjättrar och släppa loss sjöbusen i mig själv.

För mig, som är född och uppvuxen i ett skärgårdssamhälle, är det nästintill olidligt att vara stadsbo. Och till på köpet i Lund som ligger mitt i den skånska åkern, och har Lomma som närmsta hamn åtta kilometer bort. Inte precis strandtomt.

Är man uppväxt i naturen -i bergen, skärgården, skogen eller i jordbruksbygd- så är det nästintill omöjligt att riktigt passa in i stan. De ränderna går liksom aldrig ur. Och under de mörka månaderna tänker jag att jag aldrig mer skall utsätta mig för ännu en vinter i stan. Och så blir det sommar, båten far i sjön, underhållningssäsongen tar slut och sinnet blir lätt. Och så har man glömt gråvintern och dimman, och plötsligt är det november och där står man igen och undrar hur fan man kunde glömma.

söndag 19 april 2009

Sjösättning

Så gick skutan i sjön i år igen. Ryggen höll, ostmackorna smakade fint och båten läckte knappt alls. Tidigaste sjösättningen hittills med Grisslan -något som definitivt kommer att gå i repris de kommande vårarna. Mycket skönt att slippa kladda med tätningsguckor.


Sjösättningsfilm deluxe. Signerad skakiga pocketkameramannen Niklas Nyström
.

onsdag 15 april 2009

Det gick för bra!

Jag kan se tillbaka på en föredömligt trevlig renoverings- och underhållsvinter. Det har blivit ny bom, ny bomstötta, ny dirk och nya halkipar i aktern. Utöver detta sedvanligt underhåll, och slutligen så är båtens sista skamfläckar åtgärdade, nämligen de sista obehandlade delarna av skrovet invändigt -inne i kistbänkarna. Där är det nu oljat och vitmålat och det ser fräscht och fint ut.

Grisslan återigen redo att forslas de två milen till Ernemar, per Massey-Ferguson och trailer.

Till detta skall läggas att årets båthus blev helt underhållsfritt och stod pall för årets stormar utan att röra sig en tum. Så med det!

Nåväl, det var tisdag denna vecka, båthuset rivet, trailern på traktordraget, allt packat och det var dags att köra ned till den beställda sjösättningen kl 13. Enda som återstod var att bära upp bommen i ruffen. Gjorde så, och fick ryggskott. Klarade med nöd och näppe av att klättra ned från båten, och likblek, kallsvettig och svimfärdig var det bara att ringa Oskarshamns Marina och boka av trucken.

Två dagar med ryggläge, voltaren, värmedyna och massagefåtölj och ett nytt försök i morgon kl 13. Tur man är sin egen och kan ta ledigt!

torsdag 26 mars 2009

Vårrustning och osedvanlig panik

Givet mitt märkliga yrke (underhållare, regissör och manusförfattare mm) i en nyckfull bransch med många sena kvällar var fan som helst, så är det ett under att jag hunnit med såpass mycket båtrenoveringar de senaste åren. Det blir ju inte mindre underligt då man betänker att båten befinner sig mer än trettio mil ifrån mitt hem. Men i år brinner det tammejfan i knutarna! Skutan måste ovillkorligen gå i sjön innan tredje maj, då repetitionerna inför vårens teatersatsning drar igång.

Den inte längre helt nya luckan, som visade sig hålla vattnet ute på ett föredömligt sätt. Här strax innan nedmattning av fernissan.

Så nu är det vårrustning i en hast som gäller. Till min förnöjelse kan jag konstatera att årets båthus slog alla kända rekord vad gäller stabilitet och motstånd mot stormvindar och liknande. Det har inte rört sig en centimeter, och inte en minut av dyrbar renoveringstid har gått åt till reparationer av det.

En av alla dessa tusen saker som ingår i vårrustningen: pyssla om batteriet (sedan kan man ju undra vilken helidiot som tar bilder på ett batteri).

Vinterns större projekt -som denna vinter inte var så stora som eljest- är klara, och jag är i besittning av en nybyggd bom, en dito bomstötta, en stilig reservrorkult och nya granna halkipar i aktern. Enda återstående är att smida nya rorkultsinfästningar, då de gamla var sönderkorroderade och kasserades.

En vårvinterkväll inne i det välsignade båthuset, som så snällt behagade hålla stormarna stången denna vinter. Lättviktspressen (den gröna i taket) ligger under den tunga lastbilspressen och förhindrar kondensdroppar. Lägg märke till ventilationshålet i nocken. Utan sådana blir det för fuktigt.

Återstår så endast gängse vårrustning med bottenmålning, nedmattning och fernissning av lackytor, tätning, översyn av motor och elsystem, diverse reparationer av tusen smågrejer osv. Och -inte att förglömma-rivning av båthuset och en rejält skakig traktortur på 2 mil med Grisslan på släp till hamnen. För många låter detta inte klokt. Men för oss sanna träbåtsentusiaster är doften av fernissa, lackfärg och bitumen lika sanna vårtecken som tussilagon i vägkanten.

onsdag 18 mars 2009

Så var man med ny bom!

I full färd med att plocka över beslagen från gamle till nye bommen.

Så var äntligen olja och fernissa härdade och bommen kunde färdigställas. Alltså överfördes beslagen från den gamla till den nya. Tyvärr så kommer masten att se oerhört ful ut mot sin glänsande unga släkting. Det blir väl så att man får tillverka en ny vad det lider. Carporten är faktiskt tillräckligt lång för ändamålet, så omöjligt är det ingalunda! Försåvitt jag inte stöter på en bättre begagnad som är värd att renoveras upp. Hur som helst tänker jag under inga som helst omständigheter betala Folkbåtscentralens rövarpriser för en ny. I det närmaste omöjligt att lösa med frakt och nya beslag m m.


Under de större beslagen tätar jag med kitt (linolja och krita), och under småsakerna har jag Casco Marin & Teknik Clear. Skruvarna doppas i gammal fernissa innan de skruvas i.

Beslaget på bakstycket är till för dirken. Tidigare satt sagda beslag på bommens styrbordssida, men det konkurrerade då om platsen med liksträckningen.

Kicken får två fästpunkter med en vajer emellan istället för, som tidigare, bara en fästpunkt.

Så hänger den i verkstadstaket i väntan på sjösättning och ett segel i sin likränna.