Rorkultspyssel

Grisslans rorkult kommer ursprungligen från F 499. Den var, när jag lade vantarna på den, en ganska risig sak med flagnad färg och glipande limfogar. Förutom slip-, bets-, lim- och lackjobb så har den försetts med en uppstyvande platta längst bak, med en rorkultsförlängare samt med roderlåset "Tiller Lock" (mer om denna utsökta uppfinning i ett äldre inlägg).

Årets förnyade fernissalager. Jag har sedan jag köpte den 2005 använt Schooner med mycket bra resultat och tålighet.

Det årliga pysslet går ut på att bibehålla den ursprungliga glansen. En snygg rorkult är helt klart en väsentlig del av hela skrytgrejen. Dessvärre är kulten också utsatt för slitage och för sol och regn, så varje år blir det till att plocka isär och slipa ned ett par lacklager och fernissa om. Gör man inte detta så ser den ut som ett rövskägg efter bara ett par säsonger.

Mahognyplank galore

Hur vet man att årets renoveringssäsong är för dörren? Jo. att snön ligger vit på båthustaket och att årets laddning av virke är på plats! Vinterns sortiment består av fyra ekplank och elva gigantiska mahognyplank. Hela partiet består av Afrikansk Mahogny (något ljusare än t ex Hondurasmahogny). När man sågar doftar det parfymerat som från en bättre bordell.



Samtliga med en bredd omkring 50-60 cm och 5 m längd. Omkr 1 tums tjocklek.

Viss noggrannhet i brädhögen resulterade i likartad ådring och färgton i samtliga plank. Påminner rejält om en 60-70-tals lägenhetsdörr.

Styvfar och bräda. Studium.

På svallböljan den blå

Vågor hör sjön till, och så även svallvågor. Men när man typ blir stångad av ett skenande tåg tio-tjugo gånger om dagen, då blir det ganska störigt även för en tålmodig person.

Verkar inte finnas mycket sjövett i dagens motorbåtsägare...

Retrospekt över sommaren 2008

Kort blev sommaren 2008, liksom den 2007. Sydvästvindar och lågtryck från Atlanten dominerade. Dock är det ju i höstmörkret förbaskat trevligt att se tillbaka på det nästan två veckor långa högtrycket i slutet av Juli. Till min lycka var det just då jag passade på att ta ledigt, och dessutom få sällskap av kamraten Svennis. Och har man ork att kolla på andras semesterfilmer så går det alldeles utmärkt att trycka på play på följande lilla alster!

Lägg särskilt märke till Svennis föreläsning om flervånings-utedasset på Storskär.

Årets båthus

Det har varit ett j-a blåsande de senaste åren. Och tyvärr så står Grisslan vintertid ganska utsatt för sydvästen. Båthuset har behövt repareras varenda vinter. Och roligare än så kan man ju ha! T ex bygga nytt roder och annat smått och gott som planeras inför vintern.


Årets lyft, som vanligt utomordentligt snabbt och skickligt utfört av truckföraren i Ernemar.

Årets båthus skall förhoppningsvis klara en hel del. Problemen har inte bestått i att själva huset eller pressenningarna blåser sönder utan i att det flyttar på sig. Stormvindar mot ganska lätta konstruktioner med stora ytor är inte en lysande kombination.

Vagnen blir en synnerligen stabil och pålitlig vagga då den stödjes under stöttorna. Utan dessa stöd är den en aning svajig.

Knepet som jag lärde mig från förra årets stormar är att spänna ned huset mot marken med spännband från nockarna och ned i en plint. Ytterligare behövs nedslagna pålar för att förhindra rörelse i sidled. Detta hände förra året -huset flyttade sig en meter och började skava mot relingen. En sista sak man kan utnyttja är snedsträvor inne i huset. Det stagar upp väsentligt.

Kvällsarbete med svintunga pressar.

Alla som någonsin försökt få upp en riktigt tung lastbilspressenning på ett båthus vet hur vansinnigt svårt det kan vara. Och varje år har detta varit något man verkligen bävar inför. I år slog jag och styvfar våra kloka huvuden ihop och tänkte efter. Och kom fram till att man skall undvika att vika pressarna. Att rulla ut dem uppe på taket är tungt och svårt, och det är bättre att få dem dit i slätt skick. Alltså lade vi ut pressarna slätt på ena sidan huset, kopplade winchen till ena hörnet och ett rep till den andra. Det var förvånansvärt enkelt att dra upp dem, och tog kanske 5 min/st.



Så återstår bara att se om det ser lika snyggt ut efter första vinterstormen.

Säsongens sista båttur

Sista seglingen för året går som vanligt från hemmahamnen i Figeholm till Ernemar (Oskarshamns fula småbåtshamn). Grisslans sista färd på året går dock på land. Med traktor de två milen mellan Oskarshamn och Fliseryd. Det skall tilläggas att det rör sig om två ganska skumpiga och framförallt långa mil, med tanke på att den gamla Massey-Fergusontraktorn från 1974 håller sig under modesta 20 knyck.

En inblick i traktorförandets odödliga konst

Och en titt på årets mest färgsprakande och kylslagna segeltur, Figeholm-Ernemar.

Sov gott med ett bra ankare!

Kvaliteten på förtöjning och ankring torde vara det som avgör huruvida man kan sova eller inte. Varenda båtägare vet hur uppmärksam man är på ljud i riggen, kluck mot bordläggningen och båtens rörelser. Och alla vet hur oerhört tradigt det är att kliva upp en regnig och mörk natt för att man börjat dragga eller för att lägga ett spring över viken.

Som den oroliga själ jag är så sover jag förstås mycket lätt ute i naturhamnarna och vaknar för minsta lilla. Men... nya tider och nya uppfinningar. Jag kan inte säga annat än: spring iväg och köp ett Deltaankare. Sitter perfekt i de flesta bottnar, med undantag för riktigt lösa dybottnar. Till sådana kör jag med min hemgjorda Danforthkopia i rostfritt stål.

Deltaankare. Inköpt innan priserna på dem gick ned med över hälften...

Det känns nästan konstigt att lita på ett ankare -och det kanske man heller aldrig riktigt skall göra- men Delta är faktiskt så bra som alla påstår. Har hittills inte varit med om att det draggat, släppt eller varit svårt att få fast eller svårt att dra loss när man skall sticka. Och det ger verkligen bättre nattsömn.

En fördel med den här typen av lättankare är att de lämpar sig både för tilläggning och för svajankring. Ett Danforth, t ex, har ju som bekant mycket bra håll vid landförtöjning p g a flynas stora och platta yta. Men vid vindkantring på svaj så vrider det sig inte i rätt riktning utan kantrar och hamnar upp och ned. Har man då otur så har det samlats en massa sjögräs mellan flyna och stången, och då sätter det sig inte på nytt.

Så ett filmklipp från en skön sommardag i Figeholms skärgård. Närmare bestämt vid Loberget, eller Bettan som holmen också kallas. Här får Grisslan ligga på svaj medan husse är ute på Hägnad bådor och lägger garn och ryssjor. Kanske skärgårdens sämsta hållbotten -häll, stenskrammel och tång. Men det är ett förbannat bra ankare, jävlar i det. Sitter även i sånt mög.

Grisslan för svajankring med returlina på Deltaankaret. Risken är stor att det kilar fast sig hårt i smålands steniga bottnar.

Segla själv

En folkbåt går alldeles utmärkt att segla utan gast. Men det finns ett par detaljer som gör det hela mycket lättare. Svårigheterna som finns är enkla att ta sig förbi.

Det knepigaste är att få upp och ta ned storseglet. Först och främst skall man se till att dra ned fallen via block till sittbrunnen, eftersom man verkligen inte vill gå upp på fördäck ensam i hårt väder. Nästa detalj är att få kontroll på bommen. När man hissar seglet så åstadkommer en bom som vilar på rufftaket en dålig vinkel för införandet av mastliket i rännan. Det blir tungt att hissa, och blåser det så kan det rappa ur, och risken finns att man spräcker rännan (mycket svårlagad). När det sedan skall ned så faller bommen ned på rufftaket med en smäll, och sedan är det nästan lika trögt att ta ned som det var att hissa.

Ytterligare ett problem finns, och det är att segel med replik (som alltså saknar travar och således inte sitter fast i masten) tenderar att blåsa i sjön när det lämnar rännan och bilda en stor besvärlig säck.

Lösningen på dessa problem är: dirk, Lazy Jacks och införingsrulle för liket.

Dirken kan sättas an antingen vid fiolstaget eller i masttoppen, i båda fallen via ett block. Båda lösningarna har sina nackdelar. Vid masttoppsmontaget utsätts masttoppen för en konstant last och den riskerar att bli permanent böjd, med konstant segeltwist som följd. Med dirken längre ned är det lätt att lattorna fastnar i den då man hissar. Jag föredrar dock det senare, som löses genom att verkligen ligga i vindögat vid hissandet.

Lazy Jacks förhindrar att seglen blåser i sjön och tillåter dig att vänta med att beslå det tills du har tid. Mycket skönt! Köp absolut inte färdiga Lazies, det är dyrt och onödigt. Kolla istället en monteringsanvisning och skaffa lösa delar billigt på Biltema och liknande.

Sista detaljen är helt oundgänglig, nämligen införingsrullen. Har du inte en -så köp den nu! Finns hos Folkbåtscentralen: http://www.cubitmedia.dk/cruiser/?p=productMore&iProduct=118

Klicka för större bild. Här syns principen för Lazy Jacks och dirk, som båda sitter an i masten i höjd med fiolstaget.

Nästa grej är viktig: nämligen att ha möjlighet att släppa rodret kortare stunder. Man måste ju gå på muggen ibland, eller bara hämta något i ruffen. Vilket är helt omöjligt utan ett ordentligt roderlås. Mitt är av modellen "Tiller Lock" och bygger på friktion, och har gjort underverk för styrandet. Inte bara kan man släppa rodret kortare stunder, man kan också låta låset avlasta armmusklerna då roderkrafterna blir stora.

Höj rorkulten och den låses i läge. Sänk den och den löper fritt. Kanske inte det vackraste som finns, men oerhört praktiskt.

Granna bilder

Till den som gitter slå ihjäl tio minuter på stämningsfulla seglingsklipp...

...rekommenderar jag detta lilla alster.

Kalmarsund

För en ostkust- och skärgårdsbo som jag, så tar Sverige slut söder om Oskarshamn. Resten är en transportsträcka som inte tar slut förrän i Göteborg. Bortsett från ett litet undantag i Blekinge. Men let's face it -Skåne och Halland är förjävla trist. Det enda man kan göra är att ligga och betala avgifter i diverse gästhamnar, inte en naturhamn i sikte. Därför har Kalmarsund för mig alltid betecknat "fel håll". Men ibland visar sundet sig från sin bästa sida. T ex i helgen, då Byxelkrok och norra Öland som vanligt bevisade att de är soligast i landet.

För bidevind över Kalmarsund. Sundet bjöd som vanligt på krabb sjö.

Grisslan och undertecknad i Byxelkroks hamn. Nu börjar hon äntligen se lite hyfsad ut. Nästa projekt blir en helrenovering av riggen och en rejäl ombyggnad av inredningen.