måndag 15 oktober 2018

Våra båtar 9: Pax

Personligen associerar jag mest Fisksätra varv med 70-talsikonen Havsfidran. En måhända populär båt på sin tid, men ack så ful. Då är det nästan svårt att tänka sig att en så grann båt som CGP'n Pax kommer från samma verkstad. Fast det är klart att det skiljer ju några år emellan dem. Pax är byggd 1928 på beställning av familjen Lundgren i Karlshamn.

Så tjusig var hon efter 2015 års renovering. Renskrapad, laserad och omlackad. Och i botten ser man en kulör som brutits av grabbarna och tjejerna på Colorama i Ronneby. Grön bottenfärg finns knappt att uppbringa längre, och önskar man sig en sådan så måste man köpa en vit och få den bruten till önskad kulör hos målarmästarn.

Dit anlände hon också, lastad på ångbåt. Och där, och i samma ägo, har hon befunnit sig ända fram till 10-talet då hon blev stående på land hos Björn O Svensson i Saxemara. Björn har skött deras båt under många herrans år. Till slut tröttnade dock ägarna och tappade det rätta intresset för båten. Synd, tyckte vi, och på Björns initiativ förhandlade vi till oss ett dispositionsavtal med Lundströmarna. De äger den fortfarande, men vi sköter och brukar den ansvarsfullt.

Vårt allra första uppdrag som bröllopsskeppare. Kjell Andersson och undertecknad gasar på för att gå fria från bryggan i Ronnebyåns strömmande flöde.

Maken till väldokumenterad båt får man leta efter. Bland juvelerna i dokumentationen så finner man den ursprungliga brevväxlingen med konstruktören, C G Pettersson. Från hennes första år så kan man t o m se hur ofta och hur mycket bränsle hon tankats med, och till vilket pris. Man kan också följa de livliga diskussionerna mellan ägarna och varvet angående den undermåliga motorn hon från början bestyckades med.

2016 och en mycket liten Roman Vitalevitj ståtar i Svearederiernas befälsmössa. 

Det första vi gjorde efter att avtalet skrivits under var att sätta i en "ny" motor. En Volvo Penta B16. Alltså en tämligen antik pjäs. Låt mig bara kort säga att det tog ett tag innan denna gamla spis behagade fungera någorlunda tillfredsställande. Gamla motorer, även om de är sparsamt använda är just... gamla. I ärlighetens namn hade det varit betydligt bättre att förse henne med något betydligt modernare. Kanske en B20 eller liknande som man åtminstone kan uppbringa reservdelar till.


Björn O Svensson stävar ut med ett brudfölje över Saxemaraviken.

Nåväl, nu går hon som hon skall. Och det är för väl det, eftersom vi använder henne till att köra nygifta med. Oftast från Ronneby torg efter att de vigt sig i Heliga Kors Kyrka till Karörestaurangen där de firar det hela. Sedan vi även börjat hyra ut varvslokalen och dess bryggor till brudföljen så har det också blivit åtskilliga turer från Lotsbryggan in till varvet. En synnerligt vacker syn utgör hon, när hon klädd i blomsterskrud pilar fram över fjärden.


Inga kommentarer: