Våra båtar 6: Evelina F 1329

Att göra sig av med en båt som man har haft mycket roligt ihop med är inte det lättaste. Grisslan var just en sådan. Men det blev ändå nödvändigt till slut. Båtbyggeribolaget i Söderköping, där hon byggdes 1950, är inte kända för kvalitetsbyggen och en del av deras folkbåtar har illa valt virke, halvtaskig passform, deformerade skrov och knäckta spant. Grisslan var inget undantag. Om man vill vara ute på sjön i tid och otid, och inte sky några som helst oväder, så skall man ha en båt som man vet att man kan lita på. Adjö Grisslan alltså!

Kvällssegling med Evelina och med VHF'en framför truten. Sannolikt snackandes med Micke, och lika sannolikt på väg till någon trevlig ö i Blekinges västra skärgård. Hon är försedd med något så ovanligt som en liten genua. Det ger henne lite extra fart i dålig vind.

Nästa Folkbåt att bli min var 1329 Evelina. Byggd 1978 av Roland Palm på Dalarö och såld till mig av Bertil Zachrisson i Kalmar 2015. En tämligen ung folkbåt med andra ord. Skicket var egentligen lite si och så, men den relativt låga åldern gav henne ett helt ok grundskick och viss potential. Duktaket sjöng på sista versen redan vid köpet, och ramen kring förluckan likaså. Inredningen var... gammal. Inte använd på länge. Den som kan träbåtar vet precis vad det innebär. Smutsig, ostädad, dåliga lackytor, ihopärgade kök, trasiga elsystem o s v. Folkbåtar som bara seglas över dagen, eller enbart tävlas, har i princip alla lika trista inredningar. Och Evelina utgör inget undantag.

Vid köpet levererades hon av förre ägaren till hamnen i Kristianopel, där jag och Emil Karlsson hämtade henne för vidare tur till Saxemara. Första riktiga nöjesseglatsen togs i augusti samma år, och på bilden syns jag och Maria stäva mot hamnfesten i Matvik. Det var ett sjöslag det!

Det första hon försågs med var ett nytt elsystem som inkluderar en elektrisk länspump. Det är för mig helt obegripligt hur man kan skippa just denna sak, men somliga nöjer sig med hamnkapell och handpump. Oerhört opraktiskt om du frågar mig. Och en smula farligt. Utan elpump så märker man inte att båten läcker under segling förrän vattnet lyfter durkarna. Om pumpen börjar gå så hör man det.

Ett nytt spritkök fick hon också, och första året så hann vi segla henne någon vecka eller så. Till Hanö om jag inte missminner mig. Och på tillbakavägen så tävlade vi henne mot Grisslan (som jag gett bort till Emil Karlsson) och med Micke Okmark vid rodret så fick gamlingen stryk med en sisådär tre kvart på 18 sjömil i lätta vindar. Jag fattade då att Evelina är en snabb båt, och att Grisslan måste vara oerhört gammal, trög och blöt. Den sistnämnda höggs upp året därpå och vilar i frid på avfallsanläggningen i Angelskog. Troligtvis så har hon blivit flis eller ved.

Hon såg onekligen ganska ruffig ut innan vi bytte tak och lucka och målade däcket. Faktum är att jag flera gånger övervägde om det var värt att lägga så mycket jobb och pengar på en folkbåt i det skicket, men efteråt är jag nöjd med att det blev gjort. Folkbåtar är svårsålda idag, och det är bättre att vårda dem väl.

Evelina har däremot fått nytt liv i och med takbyte och byte av förlika och ram år 2018. Nya lister i teak och ny snygg vit färg har gjort underverk, och som det verkar är hon numer helt tät uppifrån, vilket är viktigast av allt när hon går i uthyrningstrafik. Underifrån är hon häpnadsväckande tät efter något dygn i sjön, och det enda som står i kölsvinet är regnvatten.

Jag har, som skrivits ovan, noterat att hon är ganska snabb. Därför har jag förvånats över att hon har kommit sist två år i rad på folkkbåtsregattan "Saxen". I år, 2018, tog hon revansch och vann en mycket övertygande seger.

Under sommarens renovering av henne, så dök hennes byggare oförhappandes upp och ville kolla in sitt förstlingsverk. Roland Palm alltså. Som kom min och berättade i princip varenda detalj om hennes tillblivelse. Och om jungfruturen, där den nyfödda dottern dinglade i en vagga från taket. Sådant görs sällan numer. Ungarna är helt överbeskyddade om jag får säga det. Själv växte jag också upp i båt, och jag fick en egen innan jag ens hade en cykel.