Våra båtar 7: Belladonna

Jag är smålänning men håller sakta men säkert på att bli, åtminstone inflyttad, bleking eter ganska många år i detta vackra landskap. Ett tydligt tecken på detta torde vara att jag helt plötsligt äger inte bara en utan två blekingsekor. Den första av dessa, 16-fotingen Belladonna, hamnade oförhappandes i min ägo 2015.

En liten blekingseka som Belladonna seglas helst av två personer. Särskilt om vinden piper i. I frisk bidevind så är det rent vanskligt att försöka sträcka sig efter läsidans fockskot om man råkat tappa detsamma vid ett slag. Så snart man lutar sig framåt så böljar havet in över relingen. Det behövs vikt på lovartssidan!

Sedan jag tog vid som arrendator av Saxemara Båtvarv så har jag fått en massa grejer av välvilliga blekingar. Och Belladonna är en av dessa gåvor. Familjen Brockhagen i Risanäsviken hade uppenbarligen en träbåt för mycket och valde att skänka överskottet till ett bra ställe. Det tackar jag för!

Gränsen mellan båt och skepp går vid 12x4 meter. I min värld så går gränsen mellan "båt" och "liten båt" vid 17 fot. En sjuttonfoting kan man röra sig i, och man kan utan vidare borda den förifrån, och enkelt gå förbi masten utan att stjälpa och fara i sjöhavet. En sextonfoting är för en fullvuxen karl mera som en kanot där man ständigt får tänka på balansen. Men sjösäker kan den vara ändå! Rör man sig på rätt sätt i Belladonna så vakar hon fint i friska vindar och metersjö.

Det finns blekingsekor i storlekar från små ranka fjortonfotingar upp till fraktekor på en 40 fot sådär. Belladonna är en liten rackare. Vad hon är byggd till och av vem, det vet jag inget om. Formen på henne skvallrar dock om att hon är från östra Blekinge. Där är stäven mer utfallande och båtarna överlag smäckrare. En annan ledtråd dök upp för några veckor sedan: En före detta kollega till mig, Didi Vretare, har sommarhus på Tjurkö. Där har de också en blekingseka, och häromdagen sökte de sig till mitt varv för att höra om de kunde få den lagad. Väl här, så fick de ögonen på Belladonna, och berättade att de ofta hade brukat hyra henne om somrarna av någon karl ute på Långören. Det är väl så långt österut man kan komma i Blekingeskärgården, så jag tror att hon är byggd i de krokarna.

I en liten båt är man nära naturen, och fartkänslan är svårslagen. Och i en blekingseka så märker man snart varför båttypen är så populär att tävla med här i Blekinge. De seglar ljuvligt och lätt, och går ljudlöst genom vattnet.

Blekingsekor är väldigt traditionellt byggda med sågade, krokväxta spant och bottenstockar. Den aktersta bottenstocken går ända nedifrån kölfjädern och upp till aktertoften och kallas för kammarvrången. Den är en lurig och vrång rackare att få på plats eftersom den får så förbaskat många passytor mot bordläggningen där borden har som mest vridna former. I Belladonna så har byggaren helt enkelt skitit i att göra en dylik, och har istället satt en bräda från skrovsida till skrovsida . På denna vilar också toften. Jag kan inte se att det skulle vara mindre hållbart.