lördag 1 juli 2017

Do or die!

För ett år sedan var vi tre gubbar formellt knutna till varvet, plus en grabb som jobbade torsdagar och fredagar samt en godhjärtad pensionär som hjälpte till så mycket han ville. Från november var det bara jag och grabben kvar, och den nämnda pensionären. Och han har stått mig bi på ett sätt som saknar motstycke, och aldrig riktigt kan återgäldas. Men vi hade med förminskad styrka fortfarande lika många båtar att ta hand om. Och faktiskt några till.

Vi är alltså ett par gubbar som har fått axla ett betydligt större ansvar, och idag sjösatte vi de sista fyra båtarna med gott resultat.

Som den som formellt driver Saxemara Båtvarv kan jag konstatera följande: detta år har de som står mig närmast klagat på att jag jobbar ohälsosamt mycket. Mina kunder, däremot, tycker att jag har jobbat för lite. Jag har aldrig i mitt liv gjort så många saker på så kort tid, men samtidigt har jag aldrig fått så mycket skäll för att jag gjort så lite. Slutsats? Lärorikt, danande, härdande. Och idag, när vi nådde detta delmål, så är jag en lycklig man.

När man färdas över haven i storm och skitväder så lider man utav helvete i stunden, men så fort man kommer i land så är eländet som bortblåst. Man är lycklig över att nå hamn. Just så är det idag. Jag bryr mig inte om vad morgondagen har att bjuda, för idag är en bra dag.

Inga kommentarer: